En del av vad jag saknar med Sverige

Det är alldeles underbart att vara en del av den italienska befolkningen, och ju längre tid jag spenderar i detta land, desto mer känner jag mig som en italienare. Men i grund och botten kommer alltid det svenska finnas kvar, och jag värdesätter högt de månader som vi spenderar i lägenheten i Solna. Den svenska sommaren är trots allt väldigt speciell och något jag inte vill vara utan, men det finns andra fördelar med att återvända kort till Sverige, nämligen att jag kan beställa och köpa saker som jag behöver.

Jag älskar att träna och att äta mat, och eftersom vi har anammat den italienska mattraditionen så betyder det att mycket kolhydrater konsumeras. Det finns visserligen protein i mycket, men det är inte alls lika enkelt att få tag på som hemma i Sverige, och min träning behöver protein för att jag ska få den kropp jag vill ha. Därför ser jag till att beställa proteinpulver när vi är hemmavid, för att ta med mig hem till Italien.

Genom detta proteinpulver får jag i mig det jag behöver, och döm av min förvåning när också min käre italienare verkar fastnat för det. Det blir med andra ord att köpa på sig lite mer av detta kosttillskott till sommaren, för att verkligen försäkra mig om att förrådet inte kommer att sina innan jag har möjlighet att på nytt beställa hem det från nätet. Förhoppningen är att vi kommer bli riktiga träningsnördar. Jag kan väl påstå att jag redan är där, men det är fortfarande en bit kvar tills Philippe är med på banan.

Tillbaka till 1970-talet

Ibland kan man ramla över de mest fascinerande saker på nätet. Sådant som man inte ens tänkt på, men som efteråt. Till exempel: ett finskt inredningsprogram från 1978. hur tråkigt låter inte det? Men det är faktiskt, helt och hållet fantastiskt. Programmet är på Svenska, om nu någon inte förstod det:

http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/vi_inreder_en_lagenhet_i_myrbacka_1978_57888.html#media=57927

I programmet får vi stifta bekantskap med familjen Lönnroth i Myrbacka alldeles utanför Helsingfors. Deras inredning gås igenom mycket grundligt. Mycket grundligt. Det är fascinerande att följa. Att programmet är från 1978 är också en stor del av dess charm. Det är som en helt annan värld, inte bara vad gäller inredning, utan i allt – kläder, frisyrer och så vidare. Görs sådana här TV-program fortfarande, som vågar ta inredning på allvar, ur ett rent praktiskt perspektiv? Vi tror inte det. Se och lär, moderna producenter av TV!

Det är de små detaljerna som gör det

gardinGardinstänger, är det verkligen något som behöver bra design? Täcks inte de av gardinerna, så att det inte spelar någon större roll hur de ser ut, så länge de håller gardinerna uppe? Ja det gör det. Gardinstänger är en av de där små detaljerna som visar om man verkligen menar allvar när det gäller fin inredning eller inte. Helhetsintrycket avgörs ju av delarna och det är aldrig en bra idé att fuska eller ta genvägar. Det är lite som att sopa in dammet under mattan – ett tecken på att man inte bryr sig.

Men det kan vara svårt att hitta fina gardinstänger eftersom det verkar som om många tillverkare resonerar som genomsnittspersonen: det är inte så viktigt hur de ser ut. Ett av undantagen är Kirsch gardinstänger, som verkligen ser riktigt bra ut. Det gäller då främst deras lite dyrare modeller, som Chateau, Emotion, Viktoria och flera andra. De har även billigare modeller, som visserligen ser helt okej ut men lite saknar personlighet. Textilgallerian har de flesta av Kirschs gardinstänger, så det är bara att gå in där och titta på dem. Det borde räcka för att göra det uppenbart att Kirsch gardinstänger är något alldeles extra.

Förutom gardinstänger så är också Kirsch omtag mycket snygga och kan varmt rekommenderas. För den som vill ha en riktigt ”klassisk” fönsterlook, så är Kirsch gardinstång plus omtag, samt fina enfärgade gardiner (vitt fungerar alltid, men rött känns lite mer spännande) en svårslagen kombination, speciellt om man bor i ett lite äldre hus.

Smart och miljövänligt

Jag gillar’t! 🙂

Italienskt mode – bäst i världen?

Konkurrensen mellan Frankrike och Italien är stor på många, många områden, men när det gäller mode är det lite extra. Frankrike och Paris må vara det traditionella svaret, men frågan är om inte Italien ligger före. Namn som Armani, Versace och Prada är ju minst lika stora och välkända som vilka franska modeskapare som helst. Men det kanske roligaste med italienskt mode är att det egentligen inte finns någon speciell stil, utan alla de stora modeskaparna verkar gå sin egen väg. Att Italien är ett stort modeland, jämfört med Sverige, är inte heller så konstigt. I Sverige är kläder egentligen ingen stor grej – vi ”klär ner” oss på fritiden och tycker det mest är en plåga att bära fina och eleganta kläder (inte alla förstås, men många). I Italien är det däremot tvärtemot, och det finns en lång tradition av att klä sig väl. Lite kan det förstås ha med klimatet att göra – många fina italienska skor skulle knappast klara sig undervinterhalvåret i Sverige, till exempel.
mode
Mode i Italien har en väldigt lång historia, möjligen den längsta i Europa. Men vad gäller modernt mode så är man relativa nykomlingar och det var egentligen först på 1950-talet som man på allvar började ta upp kampen med Frankrike. Det gör att flera av de största och mest kända modehusen i Italien är av ett relativt ungt datum. Trots det har man ändå lyckats med att bli en av den moderna modevärldens absoluta giganter – Milano och Rom är två av modevärldens absolut viktigaste städer.